Ajajaj

Idag har jag så ont i huvudet. Det spränger och dunkar och började egentligen igår kväll, men värken satt kvar med envist ökande intensitet imorse. Är jättetrött och allmänt håglös- kan kanske vara alla dessa övergångsbesvär jag läst så mycket om men inte riktigt känt av?
Jag menar ju inte klimakteriebesvär då, utan lchf- diton;D

Jag läser och läser och försöker hitta min nivå i hela detta enorma lchf- fält. Det får ta sin tid och jag får prova mig fram, men det jag just nu har mest bekymmer med är proportionerna mellan protein och fett. Och hur mycket ska jag äta? Ganska förvirrande.
På lördag ska jag väga mig och se vad som har hänt sedan jag slutade med sopporna i fredags. Jag är beredd på vad som helst eftersom jag inte vet hur kroppen har hanterat de sista veckorna och självklart måste få lite tid på sig, och lugn och ro.
Själv tar jag med mig barnen hem till mina föräldrar för lite myspys i eftermiddag. Barnen och föräldrarna ska fika, själv tar jag nog en lugn, skön promenad.
Det är så vackert där, var gång jag rör mig i de omgivningarna ångrar jag lite någonstans att vi inte köpte hus där istället när vi flyttade tillbaka till hemstaden.
Jag får sådan ro i strandskogar och bland klippor.

Visst skulle vi kunna göra det nu, men barnen är redan så rotade här i vår lilla by, där vi trivs riktigt bra, och priserna i mina föräldrars område är bland de högsta i landet. Så vi väntar nog, allt har sin tid och vi kommer att hinna med att bo på fler ställen om vi vill.

Dessutom hyser jag en stark längtan till baka till Skåne, där vi bodde i ganska många år.
Jag är en velpotta, jag vet. Eller egentligen är jag inte särskilt velig, jag bara vill så många olika saker att jag måste dela upp och beta av dem. Och det är det jag har svårt att inse ibland;D

Nu ska jag ta itu med den här dagen och se om jag kan schasa iväg huvudvärken. Det känns ändå ganska gott att det händer något i kroppen, jag hoppas att det är något bra!

Citroner ger mig alltid vårfeeling, så jag har laddat upp rejält!:)