Fredagkväll

Och jag ar precis lagt barnen. Imorgon är det ju stora fotbollscupen, vilket innebär att vi ska upp i gryningen och ånga på hela långa dagen- nu har jag smält det, glädjen i att se sonen och hans kompisar spela all in med röda kinder och lysande ögon övertrumfar ilskan över den dåliga framförhållningen. Kioskarbetet blir kanske så där lagom kul, koka korv och servera samt sälja smågodis. Men äsch, det är ju fjärde soppdagen så det kommer säkert att gå galant!:D

Förmidaggen idag flöt på finemang, det var först frampå eftermiddagen jag började bli hungrig och rastlös. Nu ikväll är jag vrålhungrig. dricker massor av vatten och försöker helt enkelt ignorera allt som har med fysiskt mående att göra. Egentligen hade jag velat sticka ut och springa, men eftersom maken inte har kommit hem än och jag fortfarande äter penicillin får jag hålla mig. Men imorgon kan jag säkert, sista penicillindagen:D
Det var längesedan jag sprang nu, så en liten försiktig runda funkar säkert! Jag mår alltid så mycket bättre när jag har sprungit, tror säkert att det gör susen. Och sätter fart på kilona, no doubt!

Allt detta med viktminskning och Xtravaganza har satt igång massor av tankar hos mig.
Det är ju meningen, såklart, men att inte äta eller pyssla så mycket med mat ger mig tid att tänka. Och det blir mycket tankar.
Jag ska redogöra för dem lite mer ingående en annan dag, men det handlar mycket om hur jag har behandlat mig själv och min kropp.
Den här gången finns det inga alternativ, inga förskönanden, inga bortförklaringar- det ska bara funka. Och jag ska i mål, rakt på. Och jag ska köra mina soppor tills jag är där.
Så det så.

Busybusy

Mycket jobb nu så det hinns inte riktigt med att uppdatera som jag vill idag.
Idag är det dag 3 och jag tycker nog minsann att det känns allt bättre, inte lika trött och inte lika hungrig!
Det blir bra, det här.

Återkommer i afton:D

Första gruppträffen..

..var väl sådär. Vi var bara två stycken, de andra tre var sjuka.
Jag var jättepeppad när jag åkte dit, hungrig som en varg men väldigt beslutsam och såg fram emot mötet. Den andra kvinnan som var där hade soppat i två veckor och mådde fortfarande skit. Trött, hungrig och förbannad.
Det verkar som om hon kånkar runt på mycket elände i bagaget, och ganska snart förstod jag att hon inte mår så bra i själen nu heller. Tyckte förskräckligt synd om henne, och mycket av tiden gick åt att peppa och coacha henne så så mycket mer hanns inte med.

Naturligtvis behövde hon den tiden, inget snack om saken, men jag kände mig ganska deppig när jag kom hem. Hade behövt en kick på träffen, och jag har ju min jättehärliga coach, men kanske var hon lite ung ikväll, om ni förstår vad jag menar. Hon hade lite svårt att tackla den andra kvinnans alla bedrövelser som kanske inte riktigt fann rätt forum på en Xtravagnzaträff.

Har ett helt galet saltsug just nu, som jag självklart inte tänker ge efter för. Däremot är det kanske ingen dum idé att lyssna lite på CD:n och ladda för en sprillans ny jäklaranåda- dag!

What a gorgeous me!;D

Hrm. Så var det det där med bilder- lite tuffa tag, känner jag. Tycker inte om bilder på mig själv. Krävs kanske ingen Einstein att lista ut varför. Jag tycker ju aldrig att jag ser ut så som bilden visar och får alltid en smärre chock!

Dessa tog jag alldeles nyss, så makalöst osmickrande som jag bara kunde. Men det är ju för att jag de facto ska kunna se hur jag förändras framöver!:D

I vanliga fall stäcker jag på mig lite mer, och håller in magen så att jag nästan tappar andan. Nu är det verkligheten som ska accepteras, dras fram i ljuset och förändras. Basta.

Hoppsan!

Jag blev visst lite trött igår och somnade vid sisådär..eh....kl 20;D

Dagen flöt på, halvhungrig och konstigt tom i magen men inga större dramer. Fixade både middag till kidsen, småmys och läggning utan att ens bli irriterad- fast då fick jag kanske anstränga mig lite..

Idag är jag alldeles förträffligt utsövd, dricker vatten som en uttorkad kamel och ska alldeles strax lyssna på min CD igen. En promenad kan jag nog reda ut, och ikväll ska jag på min första gruppträff.
Det här ska minsann gå alldeles kalaskanon!
För att riktigt peppa mig själv och inte tappa farten tar jag på lite för trånga jeans och känner hur väldigt klok jag är som gör detta. Igår provade jag ett par jeans som jag inte kunnat ha på 7 år, mina smaljeans. När jag köpte dem hade jag gått ner massor efter sonens födelse, men vikten höll bara i sig i ett par månader innan den började vandra uppåt igen- the story of my life.
Igår fick jag inte ens upp dem över höfterna.

I sommar ska de vara för stora.

Nu kör vi så det ryker!

Japp, dag 1 var det.

Var lite listig som planerade att börja på en ledig dag, så när sonen lämnats i skolan (dottern sov hos farmor inatt) åkte jag hem, lade mig tillrätta i soffan och lyssnade på introspåret på CD:n. Väldigt behagligt, må jag säga.
Vatten dricker jag rejält, första soppan tog jag vid halv tio. Är ingen tidig frukostmänniska så det kändes alldeles perfekt!

Nu får vi se hur resen av dagen går:D

Just det, min vikt!
På min våg imorse vägde jag 83, 6 kilo.
Om inte allt för länge ska det stå 65;D

Charmiga små fotbollsföreningar

Det är ju alldeles underbart hur smidigt det är att ha sonen spelandes fotboll i en liten förening.
För varför i hela friden ska man informera berörda familjer om cuper, samlingstider och förväntade föräldrainsatser i god tid?

När det kan vara så charmigt och spontant att meddela ett par dagar i förväg!
Samling för småpojkarna 07. 00, mor ska stå i kiosken och far (som landar från USA i gryningen) ska sälja korv, jamen jaaaaaa, vad härligt!
Allt kommer nog att vara klart vid 16- tiden, så allt vi planerade den lördagen kan vi ju flytta till nästa lördag, inte sant?
Men ojdå, då hade vi visst annat för oss, jaja, det löser sig alldeles säkert, det gör ingenting alls.

Jasså, kan det bli problem med korvförsäljningen? Är det inte säkert att pappan hunnit hem?
Jomenvettu, nu är det ju så att vi är en liten förening och alla måste hjälpa till när vi ordnar cup.
Fått veta detta i god tid? Jamen, den här cupen spelas ju varenda år runt februarilovet!
I år fick vi lägga den lite tidigare, bara. Det handlar om planering och prioritering, vettu.
Information?
Jomen pojkarna fick ju med sig en lapp hem igår? Det är ju fem dagar i förväg!

Vem som ska passa lillasyster stod inte i den så långt i förväg lämnade informationen.
Inte hur mamman ska hålla sig ifrån att slå ihjäl någon heller.

                                              Får väl ta och borsta tänderna och kanske
                                                     kamma mig före lördagen, då.

Madame Vims

Idag är det bra rörigt i skallen.
Glömmer, vimsar, tappar fokus och förlägger saker hela tiden.
Kommer inte ihåg vad som gällde i de nya buden kring sonens läsläxa.
Glömmer regnkläder till dotterns dagis på den regnigaste dagen på hela vintern.
Glömt tanka bilen.
Glömde nycklarna till jobbet.
Jeeeeez.
Och än är det bara lunchdags;D

Busy day

Idag har jag susat från det ena till det andra och inte hunnit tänka så mycket på vad som komma skall.
Packa barn till skola och dagis, jobba jobba jobba, hämta barn, packa fotbollskläder till sonen, middag till dottern, lägga henne, sticka på möte, hem till barnvakten,fixa middag, läsa och mysa med sonen, bums i bingen med honom.
40 minuter att samla ihop tankar och själ i soffan väntande på Thintevention på 3:an.
Lagom till att det börjar vaknar dottern och kan inte somna om, vattkopporna kliar.
Sitter i trappen utanför hennes dörr och väntar på att hon ska somna och hör tv:n i vardagsrummet.
Efter trekvart ( efter att flera gånger ha försökt smyga ner i tron att hon sover) hör jag plötsligt dottern:
-Mamma, jag tror jag ska sova nu, jag är lite trött!

God idé, darling.

Imorgon är det dan före sopparedan, vad gör man då? Tror jag ska grooma mig så att jag känner mig tiptop när det är dags!



Mitt trädgårdsfat med frostnupna granatäpplen och rödlök- vintern är så vacker!

Back to reality

Idag är det den första vardagen sedan jullovet började.
Jag jobbar som lärare och hade jullov med min familj, sedan blev dottern rejält sjuk i vattkoppor så jag har varit hemma med henne i ytterligare två veckor.
Idag är hon på dagis, sonen i skolan, mannen på jobb i USA och jag har min första jobbdag på, som det känns, mycket länge. Gud, vad skönt!

Att vara hemma med familjen är toppen, men med en liten sjukling (och dessutom fick jag ju själv halsfluss) i soffan och Tingeling på repeat kan det bli liiiiite tjatigt. I alla fall när man är rastlös, känner hur jobbet lägger sig i högar och bara vill slänga ut julen, måla om, färga håret, beskära äppelträd, köpa hund och börja sin viktresa- ja, ni fattar att jag har känt mig lite hämmad i sjuklägret;D

Nu är det back to normal, laddning inför onsdagens sopp- premiär och med vilda planer på en total utrensning av vårt sanslöst kaotiska hus- från topp till källare- känns det som om vårljuset är alldeles väldigt välkommet nu!

Det är minsann inte bara jag som ska slimmas och rensas!;D

Tjejfika

Idag var jag och lillpinglan på bio, men man kan inte gå på bio utan att fika först, hävdade dottern.

Då gjorde vi såklart det!

Söndag

Idag skulle jag på en riktigt, riktig viktig vernissage där jag ville vara absolutely smashing!
Det var inte lätt.
Gud, vad trött jag är på att inte se ut som den jag känner mig. Jag provade kläder hela förmiddagen, hade inte hunnit förbereda mig då min dotter har haft vattkoppor i 14 dagar, feber veckan innan dess och varit sådär sjuk och riktigt synd om som en liten tjej absolut får vara då hon är sjuk. Men mamman har inte tid till så mycket annat då, vilket blev väldigt uppenbart idag.

Till slut fick jag till något hyfsat, och med lite färg  på ögonen och dyk i juvelskrinet blev slutresultatet riktigt bra.
Men jag vill, längtar och är så taggad inför att faktiskt se ut så som jag vill att andra ska uppfatta mig. Jag menar inte bara kroppen, utan att kunna klä mig så som jag vill, att kunna uttrycka det som är jag!

Vi gör ju faktiskt statements om vilka vi är i sättet vi klär oss. Vårt första intryck av andra är hur de ser ut och vad det signalerar. Självklart handlar lika mycket, om inte mer, om kroppshållning, pondus, ansiktsuttryck, blick och kroppsspråk överhuvudtaget, men att inte vara nöjd med sitt yttre påverkar naturligtvis även kroppsspråket.

De perioder i mitt liv när jag varit smalare har jag också haft en helt annan framtoning. Jag går rakare i ryggen, möter blickar på ett helt annat sätt och känner mig bekväm i det jag har på mig.
Nu, när allting buktar och korvar sig blir det så trist. Ett av problemen är att jag är både lång och stor även när jag är smal, och har haft stl 40 när jag varit som smalast. Tunnare än så kan jag inte bli utan att se sjuk ut och känna mig osund, men med bred rygg och breda höfter växer jag snabbt ur affärernas storlekar när jag går upp i vikt. Utbudet begränsas radikalt!
Nu har jag stl 46, det passar för det mesta men beroende på hur kläderna är skurna är de ibland för små. Dessutom varierar ju storlekarna så in i norden av någon märklig anledning.

Jag tror inte att särskilt många uppfattar mig som rejält överviktig, jag är bara "stor". Kul.
Nu ska det bli ändring, en gång för alla. Jag ska ner till runt 65 kilo, får se hur mycket jag väger när kroppen känns rätt.
Dessutom ska jag kunna hålla vikten över tid, utan att behöva leva på en daggdroppe och ett salladsblad, utan med bra mat och träning. Jag vill kunna leva ett normalt liv utan att alltid behöva tänka på vad jag äter, utan att behöva ha garderober för fyra storlekar och låta både kropp och sinne få ro.

Jag tror benhårt på Xtravaganzas metod, eftersom den mentala träningen får så stort utrymme där, så det ska jag jädrar i det köra benhårt enlig alla konstens regler.

Jihaaaa!

Feberfrossa

Ja, inte för min del utan för maken.
Han ligger nerbäddad och huttrar medan jag börjar känna mig riktigt ok, det bådar gott!
Maken blir säkert frisk snart han också, han ska få sova idag och tugga penicillin så han kan flyga iväg imorgon.
I veckan smäller det, minsann!

Jodå, det tar sig!

Idag är jag betydligt piggare och det verkar alltmer sannolikt att jag kan börja med mina soppor på onsdag. Yes!

Däremot har jag smittat maken med den grymma halsbacillen, så nu är det han som gått i däck. Deesutom ska han till USA på söndag och jobba, så lite antibiotika hade inte suttit fel där heller!

Idag har jag börjat planera maten till resten av familjen nästa vecka.
Maken är bortrest tills på fredag, men barnen ska ju ha både frukost, mellanmål och middag även om jag inte äter. Eftersom jag har insett att man mår ganska purket de första dagarna på en sopp- diet, tänkte jag vara sådär klämkäckt smart som jag aldrig annars är och förbereda ett gäng middagar, baka lite mellanmålstekakor och annat för att fylla frysen.
Jösses.

Nej just det.

Det var inte sådant här jag skulle baka nu..

Någon som undrar hur det kommer sig att jag väger alldeles för mycket?;D

Det var ju själva fanken!

Pratade med både doktor och sopp- konsulent idag och fick klart för mig att jag ska vänta med sopperiet i alla fall en vecka.
Gah, jag är ju så sjukt taggad! Vill börja idag, även om jag vet att det kommer att bli tungt i början. Jaja, jag får fortsätta min planering och kanske passa på att beställa ett BP- set. Då hinner det komma tills jag är redo för lite mjölksyra!;D

När ska jag börja?

Jag hade tänkt börja dricka min soppor på måndag, men idag har jag naturligtvis fått halsfluss så jag måste kolla om det är ok att börja medan man äter antibiotika.
Jag vill ju att hela grejen ska vara optimal, framförallt vill jag kunna börja motionera ganska snart efter sopp- debuten, vilket ju även det blir tveksamt med 10 dagars antibiotikakur. Merde!

Sprungit har jag gjort en del sedan i våras, under sommaren var jag riktigt flitig för att sedan soffa till mig under hösten. Har planer på att sätt rejäl fart med löpningen, jag vill kunna springa milen under en timme till sommaren.

Gym har jag lite svårt att ta mig till. Jag har små barn, bor inte i stan och har en man som reser mycket, därför är löpningen så perfekt då jag kan spring precis när det funkar. Vanlig gymträning är heller inte min kopp the, men jag älskar alla varianter av pass som innehåller någon form av dans! Dessutom är ju Body Pump alldeles fantastiskt när man som jag avskyr träning med vikter, så för att få lite av detta hade jag tänkt köpa ett BP- set och köra själv hemma framför Les Milles- DVD:er. Blir det gjort? Tja, det är bara att köra på och se!

Imorgon kollar jag vad som gäller kring antibiotika och sopporna, sedan lägger jag upp min strategi.
Om inte annat har jag just nu fullt upp med min mentala laddning, så jag har nog att göra ändå!;D

Uppladddning

Den senaste tiden har jag fattat väldigt många och, för mig, stora beslut. Detta är ett av dem.

Jag har bestämt mig för att det får vara nog.
Nog av missnöje, nog av deppiga tankar, nog av besvikelser, nog av känslan av otillräcklighet- det räcker!

Nu börjar resten av mitt liv, och det ska tamigtusan levas med fokus på väsentligheter och inte, som hittills, blandas upp med och ibland övertas av alla trista tankar kring min övervikt.
Jag vet, det handlar om att acceptera sig själv som den man är och tycka om den jag har blivit, och det gör jag, til stor del. Men jag tycker inte om att jag äter mycket mer än jag behöver, jag tycker inte om att jag utan att blinka kan klämma i mig en 200 grams chokladkaka under en eftermiddag på jobbet, för att sedan ta en maffig fika och smälla i mig en gräddig middag med efterrätt på kvällen. Sedan behöver jag ju lite mys framför tv:n..

NEJ!
Min vardag ska inte se ut på det viset. Jag har idag ungefär 15 kilos övervikt, och det är ett under att det inte är mer.
Sedan tonåren har jag pendlat i vikt. Jag har gått Nutrilett- kurer, Cambridge- diton, varit med i Viktväktarna så många gånger att jag tappat räkningen. Jag har ätit kålsoppa i veckor ( till omgivningens förfäran;)) och gått på allsköns skumma dieter för att nå mitt ideal, att bli smal. För mig har det i alla år funnits ett likhetstecken mellan lycka och snygg figur. Om jag bara blir smal blir hela livet rosa, ungefär.

Nu är jag 41 år, har två fina barn och en fantastisk man och har insett att min lycka inte ligger i att vara snygg.
Men det är en del av det, om denna snygghet innebär en bra hälsa, bra kondis, bra flås och en kropp som jag trivs i, som känns jag.

Jag vet också idag hur jag fungerar.
Dieter passar inte mig, jag ramlar tillbaka i gamla mönster ganska snabbt, precis som de gånger jag provat viktväkteri. För mig gäller det att förändra tankesätt, tankevanor och handlingssätt, och det är en renovering på alla plan.
Jag har hittat ett program som fått mig att tända på alla cylindrar, som får mig att känna YES! Det här är grejen. Det här kommer att funka, det här kommer att hjälpa mig att förändra mitt sätt att tänka kring mig själv, för jag är övertygad om att det är där nyckeln ligger. Det är ett program som arbetar lika mycket med mitt tänk, min person, som det mål jag vill uppnå. Det passar mig utmärkt.
Jag är inte överviktig för att jag inte vet hur man ska äta eller tänker fel kring mat, jag är överviktig för att jag tänker för mycket på mat och vad jag ska äta. Det ska jag inte behöva göra, det ska funka ändå så att jag kan fokusera på andra, mycket mer väsentliga ting i min tillvaro.

Den är bloggen ska vara min dagbok.
Här ska jag skriva kring mina tankar, resultat och funderingar.
Min resa har just börjat.