Gott

Som sagt, detta har verkligen varit en bakhelg.

Förvisso inget ovanligt, men nu blev det lite klurigt när jag inte kan slicka av fingrarna;D

Till kalaset igår gjorde jag en polkagristårta. Det är tredje gången jag bakar den till lilla Kajsa- första gången när hon föddes, andra gången på första födelsedagen och så nu, när hon fyllde två.

Jag gör den lite då och då vid andra tillfällen, men pyntar alltid likadant när det är Kajsas tur, varför tårtan numera kallas Kajsatårta.

Den serveras dessutom med en vansinnigt god varm chokladtryffelsås till..

Men den kunde ju inte jag äta. Inte heller min man, som påbörjade lchf på allvar i fredags, liksom pappan i kalashuset.

Därför var jag ju tvungen att baka lite till oss med, så jag tog ett recept på lchf- kladdkaka, byggde om det lite och gjorde något i muffinsstajl. Med rejält med grädde smakade de som en dröm, helt fantastiskt!

Och det bästa var att jag var helt nöjd efter en. Nu hade jag bara med mig en till oss var, men jag var fullständigt tillfreds med det och de var inte heller särskilt söta, så jag gick inte och var sugen hela kvällen sedan heller. Underbart!

Dessutom var det väldigt trevligt att faktiskt kunna sitta och äta en maffig bakelse medan resten av kalaset mumsade på kakor och tårta, jag kände mig inte riktigt lika ufo då som med en kopp te och en gurkbit, typ, och jag kände ju absolut inte att jag behövde avstå från någonting! Finemang!

Jag har en hel hög kvar i frysen som kommer att få titta fram när det är kalasdags!

Inte så tokigt, va? Om man snackar dietmat..;D

Strålande lördag

Och huvudvärken satt som en smäck när jag vaknade..;D
Det blev solbrillorna på när jag och dottern åkte iväg för att hämta en liten kompis, som ska leka här några timmar.
Det måste vara sockeravgiftningen som spökar, det är en vecka idag sedan jag börjagde med lchf.

Efter lunch ska vi hem till lilla kompisens familj, som precis har öppnat ett bageri. Och hon bakar planeten godaste vaniljsockersnurror, så jag antar att huvudvärken tilltar bara jag närmar mig huset;)
Dessutom ska jag baka polkagristårta idag till en liten 2- årsuppvakting vi ska på imorgon. Idel utmaningar, men nog inga större bekymmer egentligen.

Maken köpte sukrin igår, så jag ska dessutom se om jag kan svänga ihop en lchf- kaka till kalaset, då både jag, maken och pappan i kalasfamiljen imorgon skippar socker och kolhydrater.
Jag älskar att baka tårtor, så nu har jag sannerligen hittat en ny utmaning!
Ha en härlig lördag!

Eftertanke

Idag känns det som om jag är på banan igen, huvudvärken är borta och kroppen känns sprallig och glad!
Vi får väl se om det håller, jag hoppas det.

Jag har aldrig i mitt liv varit utan kolhydrater och socker på den nivå jag har varit den senaste veckan, till och med Xtravaganzasopporna har högre innehåll per dag av dessa än jag äter nu.
Tro tusan att jag får huvudvärk.
Riktigt svårt sötsug hade jag i onsdags kväll, då även huvudvärken började (tadaaa), och helt desperat googlade jag fram ett lchf-recept på kokostoppar utan socker. Medan dessa stod i ugnen vattnades det i munnen och kroppen jublade, för ÄNTLIGEN skulle det komma lite mums! De hann knappt svalna på plåten innan jag kastade mig över dem, och så besviken jag blev.
Jag var redigt mätt redan innan, det var bara suget som skulle stillas, men när jag bet i en av dessa läckerheter hände absolut ingenting. Nada. Såklart.
Gud, så förbannad jag blev. Och så uppenbart sockersuget blev.
Jag bestämde mig för att hädanefter ska inga dylika sug stillas, utan bekämpas. Om jag ska sluta småäta och vara sugen ska jag inte heller göra det nu när jag faktiskt inte beöver då jag är konstant mätt. Basta!

Under veckan har jag ju både jobbat och suttit på möten, och insett hur mycket jag stoppar i mig på en dag utan att ens märka det. Vetebröd, som jag inte ens direkt gillar, hade jag ätit flera skivor av under ett möte i tisdags kväll, bara för att de fanns där på bordet. Igår hade jag ätit en muffins helt by the way, och otaliga kakor som står i en låda i fikarummet hade slunkit ner under veckan utan att jag ens hade märkt det.
Det är liksom sådant jag inte märker att jag äter, det räknas inte riktigt. Och då ska jag inte ens fundera på hur många dubbelnougat, Japp och annat som jag hade plockat med mig från macken och smaskat i mig i bilen på väg hit eller dit, och glömt bort en kvart senare.
Kanske ska jag sitta vid ett bord och äta då jag ska äta oavsett, för det jag äter medan jag far hit eller dit eller gör något annat glömmer jag lika snabbt.
Shit, med socker, fett och snabba kolhydrater jag har stoppat i mig dagligen! Utan att ens reflektera.
Slut är det med det, och det känns finfint.
Nu- promenaddags!
is now single;D

Promenix

Japp, det blev det! Sköna 5 km, och huvudvärken lugnade sig.
Däremot blev jag både dyngsur och iskall, hade underskattat vädret en smula;D

Ajajaj

Idag har jag så ont i huvudet. Det spränger och dunkar och började egentligen igår kväll, men värken satt kvar med envist ökande intensitet imorse. Är jättetrött och allmänt håglös- kan kanske vara alla dessa övergångsbesvär jag läst så mycket om men inte riktigt känt av?
Jag menar ju inte klimakteriebesvär då, utan lchf- diton;D

Jag läser och läser och försöker hitta min nivå i hela detta enorma lchf- fält. Det får ta sin tid och jag får prova mig fram, men det jag just nu har mest bekymmer med är proportionerna mellan protein och fett. Och hur mycket ska jag äta? Ganska förvirrande.
På lördag ska jag väga mig och se vad som har hänt sedan jag slutade med sopporna i fredags. Jag är beredd på vad som helst eftersom jag inte vet hur kroppen har hanterat de sista veckorna och självklart måste få lite tid på sig, och lugn och ro.
Själv tar jag med mig barnen hem till mina föräldrar för lite myspys i eftermiddag. Barnen och föräldrarna ska fika, själv tar jag nog en lugn, skön promenad.
Det är så vackert där, var gång jag rör mig i de omgivningarna ångrar jag lite någonstans att vi inte köpte hus där istället när vi flyttade tillbaka till hemstaden.
Jag får sådan ro i strandskogar och bland klippor.

Visst skulle vi kunna göra det nu, men barnen är redan så rotade här i vår lilla by, där vi trivs riktigt bra, och priserna i mina föräldrars område är bland de högsta i landet. Så vi väntar nog, allt har sin tid och vi kommer att hinna med att bo på fler ställen om vi vill.

Dessutom hyser jag en stark längtan till baka till Skåne, där vi bodde i ganska många år.
Jag är en velpotta, jag vet. Eller egentligen är jag inte särskilt velig, jag bara vill så många olika saker att jag måste dela upp och beta av dem. Och det är det jag har svårt att inse ibland;D

Nu ska jag ta itu med den här dagen och se om jag kan schasa iväg huvudvärken. Det känns ändå ganska gott att det händer något i kroppen, jag hoppas att det är något bra!

Citroner ger mig alltid vårfeeling, så jag har laddat upp rejält!:)

Dipp

Nej, jag har inte ätit någon sådan, gubevars, men under eftermiddagen dalade mitt alldeles sprudlande humör och så kom han, sockermonstret, och visade sitt fula tryne.
Jag blev så himla sugen, på vad vet jag inte men på något. Ni vet vad jag menar.
Jag kastade mig över datorn och hittade ett recept på LCHF kokostoppar, som bakades omgående. Kan inte påstå att de hjälpte något vidare, det är ganska tamt med kokostoppar utan socker, men jag kom i alla fall fram till att nästa gång det händer ska jag bara låta det vara.

När jag åt lite senare gick det över, och sockermonstret fick dra sig tillbaka till sin håla. Tycker minsann att han inte är så ihärdig längre;D

Ikväll har min plötsligt så ömma nacke fått en ljuvlig massage av maken, och det känns helt ok att ta itu med en ny dag imorgon. Hoppas att ni känner likadant!

Ps. Jag är faktiskt väldigt belåten med att jag inte trillade dit och började goffa mörk choklad när suget var som värst. Ännu mer belåten är jag över att alternativet liksom inte ens dök upp i mina tankar! ds.

What a feeling!

I värsta Irene Cara- stil ( ja, jag var tonåring på 80- talet) dansar hela dagen för mig idag!
Allt är liksom bara toppen!
Jag mår alldeles makalöst fantastiskt, jag är glad, mätt och belåten, har precis kläckt en fullkomligt lysande affärsidé (för lärare, i alla fall), har världens bästa man och de mest fantastiska barnen i världens historia!

Japp, så känns det idag. Varför vet jag inte, och jag tänker inte skåda den berömda pållen i mulen heller utan bara tacka och ta emot!
Just nu känns det som om det val jag har gjort kring maten är det bästa jag någonsin gjort för mig själv. Jag vet att det kommer att dyka up tusen triljoner bekymmer kring den framöver, men det struntar jag högaktingfullt i idag- jag bara njuter!

Dessutom ska jag snart hämta dessa mirakel på skolan och dagis. Nu blir jag snudd på religiös.
Kan jag vara inne i någon sorts ketosdelirium?;D

Idag för nio år sedan..

..gifte jag mig med den finaste, bästa och alldeles mest fantastiska mannen i hela vida världen!:D

Minuterna innan bröllopet

Klart!

Vi gifte oss sent på dagen i en liten stavkyrka som ligger högt upp på klipporna i Tylösand, med facklor och marschaller gnistrande i snön. Festen var det mest otroliga kalas jag någonsin varit med om, och det pratas fortfarande om vårt bröllop bland vännerna.

 En sådan dag är värd precis allt!

Då vägde jag ungefär 10 kg mindre än idag, 72 kg, men på dessa nio år har jag varit uppe i 113 kg och vänt.

Nästa år är det 10- årsjubileum. Då funderar vi på att ha en bröllopsfest där vi och alla gästerna ska komma i sina bröllopskläder...;D

Jag tänker inte ha några som helst problem att fixa det, såklart, kanske får klänningslivet sys in en aning istället;D