Söndag

Idag skulle jag på en riktigt, riktig viktig vernissage där jag ville vara absolutely smashing!
Det var inte lätt.
Gud, vad trött jag är på att inte se ut som den jag känner mig. Jag provade kläder hela förmiddagen, hade inte hunnit förbereda mig då min dotter har haft vattkoppor i 14 dagar, feber veckan innan dess och varit sådär sjuk och riktigt synd om som en liten tjej absolut får vara då hon är sjuk. Men mamman har inte tid till så mycket annat då, vilket blev väldigt uppenbart idag.

Till slut fick jag till något hyfsat, och med lite färg  på ögonen och dyk i juvelskrinet blev slutresultatet riktigt bra.
Men jag vill, längtar och är så taggad inför att faktiskt se ut så som jag vill att andra ska uppfatta mig. Jag menar inte bara kroppen, utan att kunna klä mig så som jag vill, att kunna uttrycka det som är jag!

Vi gör ju faktiskt statements om vilka vi är i sättet vi klär oss. Vårt första intryck av andra är hur de ser ut och vad det signalerar. Självklart handlar lika mycket, om inte mer, om kroppshållning, pondus, ansiktsuttryck, blick och kroppsspråk överhuvudtaget, men att inte vara nöjd med sitt yttre påverkar naturligtvis även kroppsspråket.

De perioder i mitt liv när jag varit smalare har jag också haft en helt annan framtoning. Jag går rakare i ryggen, möter blickar på ett helt annat sätt och känner mig bekväm i det jag har på mig.
Nu, när allting buktar och korvar sig blir det så trist. Ett av problemen är att jag är både lång och stor även när jag är smal, och har haft stl 40 när jag varit som smalast. Tunnare än så kan jag inte bli utan att se sjuk ut och känna mig osund, men med bred rygg och breda höfter växer jag snabbt ur affärernas storlekar när jag går upp i vikt. Utbudet begränsas radikalt!
Nu har jag stl 46, det passar för det mesta men beroende på hur kläderna är skurna är de ibland för små. Dessutom varierar ju storlekarna så in i norden av någon märklig anledning.

Jag tror inte att särskilt många uppfattar mig som rejält överviktig, jag är bara "stor". Kul.
Nu ska det bli ändring, en gång för alla. Jag ska ner till runt 65 kilo, får se hur mycket jag väger när kroppen känns rätt.
Dessutom ska jag kunna hålla vikten över tid, utan att behöva leva på en daggdroppe och ett salladsblad, utan med bra mat och träning. Jag vill kunna leva ett normalt liv utan att alltid behöva tänka på vad jag äter, utan att behöva ha garderober för fyra storlekar och låta både kropp och sinne få ro.

Jag tror benhårt på Xtravaganzas metod, eftersom den mentala träningen får så stort utrymme där, så det ska jag jädrar i det köra benhårt enlig alla konstens regler.

Jihaaaa!