Fredagkväll

Och jag ar precis lagt barnen. Imorgon är det ju stora fotbollscupen, vilket innebär att vi ska upp i gryningen och ånga på hela långa dagen- nu har jag smält det, glädjen i att se sonen och hans kompisar spela all in med röda kinder och lysande ögon övertrumfar ilskan över den dåliga framförhållningen. Kioskarbetet blir kanske så där lagom kul, koka korv och servera samt sälja smågodis. Men äsch, det är ju fjärde soppdagen så det kommer säkert att gå galant!:D

Förmidaggen idag flöt på finemang, det var först frampå eftermiddagen jag började bli hungrig och rastlös. Nu ikväll är jag vrålhungrig. dricker massor av vatten och försöker helt enkelt ignorera allt som har med fysiskt mående att göra. Egentligen hade jag velat sticka ut och springa, men eftersom maken inte har kommit hem än och jag fortfarande äter penicillin får jag hålla mig. Men imorgon kan jag säkert, sista penicillindagen:D
Det var längesedan jag sprang nu, så en liten försiktig runda funkar säkert! Jag mår alltid så mycket bättre när jag har sprungit, tror säkert att det gör susen. Och sätter fart på kilona, no doubt!

Allt detta med viktminskning och Xtravaganza har satt igång massor av tankar hos mig.
Det är ju meningen, såklart, men att inte äta eller pyssla så mycket med mat ger mig tid att tänka. Och det blir mycket tankar.
Jag ska redogöra för dem lite mer ingående en annan dag, men det handlar mycket om hur jag har behandlat mig själv och min kropp.
Den här gången finns det inga alternativ, inga förskönanden, inga bortförklaringar- det ska bara funka. Och jag ska i mål, rakt på. Och jag ska köra mina soppor tills jag är där.
Så det så.